I en spekulativ framtid arbetar människor i en vitlöksfabrik där deras berättelser om mödrar vävs samman med den koreanska skapelsemyten om Mormor Mago och minnet av Jungs egen mormor. I videoinstallationen Intervals #2: The rhyme of memory and time blir fabriken universum, där osynligt arbete och röster som annars tystas framhävs. Jung själv syns ensam i en efterklangskammare, där teknologin används för att ekon och lager skapa en spänning mellan kollektiv och individ. Arbetarnas röster smälter samman till Mago, gudinnan som skapade världen och lärde björnen bli människa med vitlök, gråbo och uthållighet. Denna metamorfos speglar större samhälleliga och teknologiska förändringar, bortom dystopiska slutbilder. Genom materialens nästan utrotade status antyds planetär skiftning, men verket undersöker snarare förvandlingens öppna möjligheter. Här framträder en pågående analys av världar i övergång, där fabriken och universum blir en plats för det blivande: att ge den sista vitlöken till den sista generationen inför en okänd transformation.