I sin multidisciplinära praktik undersöker Leddi spänningen mellan yta och djup. Hon använder opacitet och illusion för att pröva det visuella språket, kulturellt minne och de maktrelationer som ryms i representation, med referenser till feminism, machismo och avantgardistisk estetik. För hennes generation kan måleri inte förstås utan sina strukturella och teknologiska villkor. Teoretiker som Isabelle Graw har beskrivit ett ”nytt måleri” som överskrider materialitet och förhandlar sin autonomi inom dagens mediala system.