Verkligheten kan kännas som ett spöregn av information, oro och motsägelsefulla påståenden där man lätt tappar bort sig själv. Skogen blir en plats för stillhet, lyssnande och fördjupad uppmärksamhet, där mer än vind och fåglar börjar framträda. Utgångspunkten för arbetet är en liten, oansenlig tjärn nära barndomens hem, först fotograferad men sedan frigjord från förlagan i ateljén. Med tusch på tjockt lumppapper går det inte att ångra sig – slumpen får avgörande betydelse och leder bilden i oväntade riktningar. Måleriet handlar mer om att upptäcka än att avbilda; tjärnen kommer till konstnären, och skogens grenar och stockar följer med in i arbetet.