Kristina Bengths verk Light from the time when the universe became transparent består av sju akvareller som utforskar hur ljus och mörker i färgen kan skapa intensitet, instabilitet och rörelse. Utgångspunkten är äldre arkivfotografier av okända fotografer, som hon “framkallar på nytt” genom blicken och handen. I naturmotivens myller av stenar, växter och människor omvandlar hon Barthes punctum till ett spektrum: hela bildytan målas med samma intensitet, i alla riktningar, så att ljus, ytor och strukturer blir lika betydelsebärande. Akvarellerna visar bland annat stenar i murar, sprängda stenar och människor som betraktar eller fotograferar. Titlar som Blackbody Radiation, Background Radiation och Absorption knyter an till Kirchhoffs strålningslag från 1859, där mörka material strålar starkare än genomskinliga. Mellan täta och transparenta partier, mellan stenens och vattnets fasta och flytande tillstånd, växer ett bildspråk fram som både speglar Bengths eget måleriska undersökande och den teknikhistoria och natursyn som arkivbilderna härrör från.