Sammelsurium, ett flöde av frågor, färger, minnen, möten och människoöden. Ur denna härva hämtar Ida-Lovisa Rudolfsson trådarna och syr långsamt fast dem – kedjestygn, plattsöm, läggsöm – på ärvda lakan, tills nya bilder och berättelser växer fram. I hennes textila bildbyggen är broderiet och narrativet centralt; trådarna rör sig mellan verkliga skeenden och surrealistiska drömmar. Med stygn, textilfärg och sparade lakansbitar bygger hon kollage som sprättar upp, sorterar och stökar till världen, för att sedan sy ihop den på nytt.