Filippa Fribergs målningar utmärks av en preciserad egenart. Färg, form och rumslighet följer ingen tydlig metod men söker målmedvetet efter specifika svar genom själva måleriets materialitet. Varje verk skiljer sig men binds samman av något både främmande och bekant. Friberg beskriver processen som en undersökning av känslor utan ord, där intuitiva val leder vidare. Ytan bär spår, skiftningar och lager som upplöses på nära håll, något bräckligt men utsökt uppstår där. Hennes verk förenar det abstrakta och personliga, avmätt och känsligt, och gestaltar det osynliga – en blind fläck vi ändå känner igen.