nedanför konferenscentret ligger dammen
det är ingen som går dit
när den sista i personalen lagt sig och vakten drömmer om sin mamma
smyger hon förbi
andningen är lätt som månen genom stängslet
gräset slickar fötterna en mygga suger armen
vid bryggan slog fenorna
nu vispar de under henne i mörkret
de blå fjällen det gula skägget det röda håret omsluter henne medan hon sjunker
fisken mot hennes mage hon tar tag i den varma fenan
håret
Dikt av Edgar Corvera







