nedanför konferenscentret ligger dammen

det är ingen som går dit

när den sista i personalen lagt sig och vakten drömmer om sin mamma

smyger hon förbi

andningen är lätt som månen genom stängslet

gräset slickar fötterna en mygga suger armen

vid bryggan slog fenorna

nu vispar de under henne i mörkret

de blå fjällen det gula skägget det röda håret omsluter henne medan hon sjunker

fisken mot hennes mage hon tar tag i den varma fenan

håret

Dikt av Edgar Corvera